En torsdag i onödan

Det är alltså 3 veckor sedan, ajdå vad tiden går. Dagen efter fick jag se armarna...

Planen var ju att hålla en riktig hemmahelg, jag var nämligen jättetrött efter att ha missat 2 nätters sömn veckan innan och dessutom vore det bra för min ekonomi att inte hänga i barer hela nätterna, speciellt inte när jag är så trött att det inte ens är skoj.

Hoppade på bussen, men halvvägs till stationen kliade det nått vansinnigt i gå-ut-tarmen. Började i den Vilda baren som vanligt, men tröttnade rätt snabbt. Traskade vidare till ett par andra barer, men inget verkade kul trots att det var torsdag.

Träffade på Utis-studenten som skulle komma förbi Dansbaren senare, men det gjorde han inte. Var mest trött och hängig efter att sista tåget gått, inte ens en läcker latino fick mig på gott humör.

Hamnade till slut i Dansbaren, men jag vaknade iallafall till när en av bekantingarnas svarte vältränade pojkvän dansade i bara ett par tajta underbyxor runt stripstången till kundernas vilda förtjusning. Mycket fint och han fick gratisdrinkar resten av kvällen, folk köade för att köpa honom drickvaror.

Annars var det bara en av de där totalt bortkastade nätterna. Jag hade fått ut mer av natten om jag sovit måste jag säga... Väntade till kl 5, tog första tåget hemåt, ramlade i sängen vid 7-tiden på morgonen och insåg att 5 timmars sömn var max eftersom jag skulle fika med kompis R vid lunchtid på fredagen. Hårt och tungt...