Kvällen i Köpenhamn började med ett kärt återseende, en kille som jag tycker är jättetrevlig satt och hängde i baren, jag tror inte jag har träffat honom sedan i vintras. Det blev en mycket trevlig start på kvällen. efter en liten stund kom 2 lite satta män i 40-årsåldern som såg ovanligt tråkiga ut klädda i riktiga standardjeans och jeansskjorta. - De måste vara amerikaner tyckte jag, och jodå det var de, mina fördomar slog in. Sedan ramlade det in några till, de såg allesammans likadana ut.
Det hade tydligen drällt av amerikaner i ett par dagar och den som jobbat första passet på kvällen (en ung serviceminded kille) hade fått flera inbjudningar till att komma över, dessutom hade han dragit in enorma mängder dricks (med tanke på att i den baren ger ingen dricks så är ett par hundra mycket).
Det var lite pinsamt när man återigen insåg att man kände nästan hälften av kunderna (om man räknar bort amerikanerna), det är inte lätt att vara stammis. Det blev vaktombyte i baren och istället för som vanligt 1 bartender var de istället 2 för att ta hand om alla amerikanerna och det behövdes för baren är sällan värst poppis förrän efter midnatt och den här kvällen var det bra drag redan vid 10-draget, 2 timmars extraförsäljning är aldrig fel, men man kan ju ta till en del andra knep för att få folket att stanna...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är ju det som är grejen - fördomar finns av en anledning! De är rena rama sanningen.
Det verkar inte bättre...
Skicka en kommentar