En skådis i baren

När jag lämnat bekantingen och killen med närvaron, så var den stora frågan vart jag skulle dra vidare. En del ställen hade nu stängt, ett tag funderade jag på bastuklubben, men att ramla in där halvt onykter vid 3-snåret kändes inte helt spännande, dessutom kände jag mig alltför trött för sådana övningar. Så det fick bli en bar...

När jag kom in, den första jag såg var Färgaren och jag vände nästan i dörren när jag insåg hur fullt det var. Men efter att ha köat en stund för att komma fram till baren hade jag turen att 2 personer gick, så jag fick tillochmed sittplats, men Ponte fick använda sina vassa armbågar för att lyckas ta fatt i den ena av stolarna. Skönt, jag orkar bara inte stå en längre stund, speciellt inte vid den tiden på dygnet.

Platsen bredvid intogs av en man runt 50, mycket trevlig, artikulerade sin danska, jag tror aldrig jag hört någon tala så tydlig danska (tydlig för en svensk dvs) och det visade sig att han var skådespelare och hade missat sitt tåg och eftersom han var på väg åt samma håll som mig, hjälpte jag honom att lista ut när nästa avgång var. Han tackade och kom fram till att han skulle ta den, så vi småpratade en stund, jag tror han var ute efter att få med nått yngre hem, men det är inte mitt problem.

Men så dök mitt problem upp. Först kom någon trevlig bekanting jag snackade lite med och sedan kom problemet...