På läderklubben del 1

Klädd i svart t-shirt, svarta skinnbyxor och svart läderjacka hade jag traskat till stationen och tagit tåget till Köpenhamn, det kändes inte helt bekvämt att traska på stan så, men det var rätt mörkt iallafall.

Jag tog med mig tyskarna till läderklubben och hamnade i kön bakom en rätt snygg kille, fick hänga in ytterkläder och betala biljett, kom in och fick nått att dricka, tittade mig omkring lite där jag satt i baren. Kände igen 3 personer där inne från olika bartillfällen, den ena i bar överkropp och sele, den andra med bar röv i ett par chaps och den tredje är bara gammal och konstig.

Såg också tre fina killar som verkade vara nått av intresse, en såg jag bara i början, den andra hade pojkvän med sig och den tredje började snart att flirta lite, det var killen som stått före mig i kön. Inte illa... Det var rikligt med folk på SLM, och en sak jag kom ihåg från mitt enda besök före lördagen var den unkna jordkällardoften i lokalerna och den fanns kvar minsann.

När det är kisspausdags så finns det två varianter, jag valde den där man använder toalett. Men kön gick mycket långsamt första gången, för flera av dem före mig skulle "spola sig" och det tar en stund. Tur man inte är lättäcklad...

Efter det var det darkroom-dags, men ok att det ska vara mörkt i ett sådant, men i det rummet är det totalt kolmörkt så man liksom tappar orienteringen helt och hållet, dessutom är det typ tre meter till taket och rummet är uppskattningsvis större än 50 kvadratmeter öppen yta så det är svårt att ta sig fram... I Bastuklubbens darkroom är det som en labyrint så man kan liksom följa väggar hela tiden och dessutom är det inte fullständigt kolmörkt, bara nästan.

När man så var tillbaka i baren, bara en person tafsade på min skinnklädda häck under dark-room besöket, hittade jag en trevlig person att snacka med, fast han verkade mest intresserad av att snacka med mig för jag var svensk och dessutom hölls 2 tal. Efter talen fortsatte partyt och Ponte hittade någon att pussa på, tafsa på och ledsna på. Men mer om det senare.

Igår när jag handlade lunch slog det mig plötsligt "tänk om någon som vet vem jag är hade sett mig i lördags, sett vad som hände senare, gud så pinsamt det hade varit". Men sedan kom jag på "ärligt talat, det skiter jag i, om någon vill tycka nått så är de hjärtligt välkomna, jag har inga planer på att ta åt mig"...