tisdag 8 februari 2011

Stormdag och ett rejält snedsprång

Efter söndagens dimmiga brunch kravlade jag ur sängen måndag förmiddag och var inte helt pigg (trots 10 timmars sömn), men när jag nådde fram till jobbet efter lunch var det klart bättre.

Trekantskyssaren kom förbi och kunde berätta att han kvällen innan kommit hem med två t-shirts på. Så nu vet jag var min favvo lilla svarta befinner sig.

Eftermiddagen var lång och tråkig, men fram på kvällen dök en lesbian upp. Henne har jag inte sett på hur lång tid som helst och hon är alltid jättetrevlig. Det visade sig att hon på fyllan våren 2009 hamnat i säng med en kille(!) och lyckats bli gravid på första försöket. Så nu har hon en vild 1-åring där hemma. Så det kan gå... Det förklarade också hennes långa bortavaro.

Det blåste mer och mer och när jag stängt och traskade ut på gatan var där full storm. Gick förbi nattbussens hållplats, men bestämde mig för att inte ta den. Kände mig alltför trött för att palla det och fortsatte till Dansbaren.

Njöt av tre öl på Dansbaren och hade någon stammis från den Vilda baren som sällskap. Fick höra en massa historier från 90-talet och traskade sedan mot stationen.

På trottoaren låg en vit fönsterkarm som blåst ner och strax efter blev jag stoppad av polisen som hänvisade mig till att gå på parkeringplatsen mitt i gatan då byggnaden bredvid tappat flera fönster. Kunde se två som hängde på "trekvart". Det var också risk för yrande takpannor.

Kom till stationen där det låg ett 20-tal omkullblåsta cyklar man fick zick-zacka runt. Hoppade på tåget, somnade och vaknade av att konduktören berättade att vi fick kliva av och ta ersättningsbuss pga nerblåst kontaktledning.

Efter 10 minuters väntan på bussen hoppade jag på ett pendeltåg mot Köpenhamn för att ta den andra vägen, men när jag väntade på avgång kom bussen. Fick springa med mitt onda ben för att hinna med.

Chauffören var en garagemedarbetare (det är väl inte så lätt att fiska fram en chaufför med 5 minuters varsel kl 5 på morgonen och efter en stund körde vi vilse. En dam som bodde i trakten fick ledsaga chauffören så vi kom på rätt väg.

När det så skulle bytas till tåg igen hade det just gått så vi fick stå ute i stormen och vänta på nästa. Min anslutning sedan var inställd pga storm, men nästa dök turligt nog upp. Det blev en lång resa... Det tog bara 80 minuter längre än normalt.

Här hemma fanns inga större spår av stormen än lite skräp som virvlade runt och en vält cykel

2 kommentarer:

Kim sa...

Stormdrama!
Men skönt för lesbianen att lyckas på första försöket!

Ponte sa...

Men tänk som man blev så berusad att man hamnar i säng med fel kön, får hålla ner konsumtionen av alkohol framöver...