Så var det fredag och Ponte släpade med den stora kofferten till jobbet. Min onda höft var bättre, min onda mage var också bättre.
Hade en ganska lugn afton, men så rev jag ner två glas som gick i golvet, då skulle alla beställa så det tog en kvart innan jag kunde sopa upp splittret.
Så blev det en tur på Dansbaren, hittade en sittplats i baren och 5 minuter senare hade jag en jobbigt full människa på ena sidan och en tradig babbelmaskin på andra sidan. Stirrade på flaskorna rakt fram och hoppas att de båda skulle försvinna.
Så bar det av till Morgonvärdshuset med koffert och allt. Tog plats i baren och träffade någon trevlig kille som var Kent-fan och vild med allt svenskt. Jodå, han var snygg också, men dessvärre hetero... Hans väninna han träffat tidigare på kvällen och som han inte var värst intresserad av lade sig i samtalet och förklarade att jag inte fick ta på killen för han var hennes score.
Så var klockan halv 10 på förmiddagen, Ponte hade sovit 5 timmar på 2 dygn, tog sina prylar, traskade till stationen och hoppade ombord på ett tåg till utlandet. Förväntningarna var höga, tröttheten stor och väskan tung.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och ändå scorade hon inte...
Tror inte det, men vad vet man
Skicka en kommentar