Inga flickor inte

På torsdagen närmade det sig stängningsdags och den asiatiske killen traskade hem medan jag träffade på två bekantingar och hängde med dem till Dansbaren. ”Kom igen flickor” tycket den ena och den andra ilsknade till på det uttrycket, att folk orkar tjafsa vid den tiden på natten…

Dansbaren var i det närmaste helt tom så vi tre dubblade väl besökarantalet tror jag. Men efter en stund dök det upp några fler, däribland en fin hunkig sak i sällskap med en äldre man, de hade nått ihop. Någon jobbig människa hoppade in i värt sällskap och var inte värst kul alls, men jag hade turen att han inte var intresserad av mig utan ville ha en av bekantingarna. Han lyckades inte ett dugg.

Så blev det Nattklubben, den ena bekantingen skulle hem (han skulle jobba på fredagskvällen) och den andre vet jag inte vart han tog vägen. Dansbaren var riktigt tråkig, ett gäng människor som väntade på nått fint och inte mycket mer än det. Kom på att det nog var lika bra att dra mig hemåt, men för en gångs skull hade jag inte koll på tiden, ett faktum som skulle förändra min helg…